totalprintexpo.com

Jag är vanligtvis en ganska feg typ. Med det menar jag att jag inte är så mycket för att testa nya grejer bara så där som vissa kan. Så är inte jag lagd, under hela mitt liv har jag varit ytterst försiktig och misstänksamt inställd till nymodigheter av alla de slag. Men står jag alltså helt plötsligt i begrepp att testa en sak som de flesta, även betydligt modigare personer än jag själv, skulle anse vara på tok för riskabelt. Nu har det varit en lång väg till det här beslutet, det är inget som jag bara kommit på så där på studs. Utan det var som sagt varit en lång väg. Förmodligen är det en del av en oundviklig process ungefär som klimakteriet skulle jag vilka påstå. Eller det där sista kanske var en dålig liknelse men det var det bästa jag kunde komma på för tillfället. Ibland måste man använda sig av sådana lite fåniga liknelser. Jaja, jag kommer att göra det där som jag förutsatt mig. Vi får se hur det går.

Mitt liv är som en negativ fotokopia av ett riktigt liv har det visat sig. Det är egentligen först nu som jag har insett det. Allting som jag har tagit mig för de senaste fem-sex åren har motverkat det jag egentligen vill. Allt som jag gjort för att förbättra situationer har bara lett mig djupare ner i mörkret. Istället för att söka hjälp hos mina vänner har jag vänt mig bort, inåt mot det som skadar mig. Inget funkar längre, men det är liksom sidofrågor nu. Min fettförbränningtill exempel. Irrelevant nu när jag fått rent livshotande problem på halsen. Problem som jag måste lösa helt själv eftersom jag inte längre har några vänner. Ja så är det. Eller så känner jag det. Hela tiden. Jag håller på att gå sönder. Visst, jag var nog redan trasig men att det skulle bli så här hade jag inte kunnat föreställa mig. Ville inte se. Valde att inte se. Och nu är det försent.

Jag hela mitt liv gått igenom ett slags faser kan man säga. Perioder då jag blir helt uppe i och förhäxad av något. Det kan vara film, böcker, historia, politik, matlagning ja vad som helst egentligen. Nästan vad som helst i alla fall, definitivt inte sport bara. Jag är notoriskt ointresserad av sport. Men skulle jag vara det skulle jag förmodligen snöa in på någon bisarr och obskyr gren som marin curling eller något i den stilen. Det har hänt liknande saker förut alltså att jag har snöat in på halvt galna saker och läst på eller på annat sätt fördjupat mig i dem intensivt för att sedan knappt förstå vad jag över huvud taget hållit på med. Som när jag som inte har någon som helst medicinsk skolning helt plötsligt kom på att jag skulle hitta ett effektivt botemedel mot negativa förändringar i gula fläcken. Det gick inget vidare så klart, så jag gick vidare till andra saker. Just nu är jag inne i en schackfas som pågått i närmare en månad. Jag vet ärligt talat inte varför jag har snöat in på schack just. Jag har verkligen ingen talang för spelet har det nämligen visat dig. Hoppas att det inte har med min allmänna intelligens att göra förresten. Fallenhet för schackspel framställs ju ofta som ett tecken på intelligens. Men så kan det ju inte vara, att man per definition är dum bara för man inte begriper sig på schack. Jag tror i varje fall inte det. I vilket så kommer nog den här schackspelarperioden att gå över relativt snart. Jag liksom svårt att tänka mig att jag kommer att fortsätta med något som jag inte har minsta anlag för länge till. Så jag antar att denna fas lider mot sitt slut. Undrar just vad nästa blir.

Jag är något av en hobbyfilosof. Det har jag alltid varit. Mest filosofera jag kring tänkbara sjukdomarna jag kan ha drabbats av. Just nu är jag sjukt orolig för att jag fått elakartade förändringar alternativ någon infektion som kan orsaka benskörhet. Jag kan bli så säker så sådana där saker att är läskigt. Ett tag trodde jag att jag hade strupcancer fast det visade sig vara en helt vanlig förkylning. Och så där kan det hålla på i alla evighet. Jag vet att jag egentligen har något grundproblem som jag borde ta itu med. Problemet är att jag inte vet vad. Scientologerna försökte värva mig en gång, de lovade att bota allt bara jag gav dem en massa pengar i princip. Fast så lättlurad ä inte ens jag och jag går ändå på det mesta. Men någon måtta får det ändå vara jag går inte med i någon pengahungrig sekt. Så är det bara. Jag får försöka klura ut det här på egen hand.