totalprintexpo.com

Jag ska ägna mig mer åt seriös kroppsvård har jag bestämt. Har nämligen slarvat betänkligt på den fronten på senare tid och det har helt klart börjat sätta sina spår. Jag ser ovårdad och en smula sunkig ut och det går liksom inte för sig under några som helst omständigheter enligt min uppfattning. Inte min stil alls faktiskt. Ändå har jag inte gjort någonting åt detta uppenbara förfall förrän nu och detta skäms jag för även om jag anser mig ha en god förklaring till hela biten trots allt. Har faktiskt jobbat närmast osannolikt mycket på senare tid och liksom inte haft tid eller ork att sköta om sig så som jag borde göra. Men nu är det alltså rejäl uppskärpning som gäller inget annat går liksom för sig under några som helst omständigheter vill, det inser jag ju.

Jag överväger just nu att lägga om min kost radikalt. Det är nämligen så att jag äter på tok för lite träning numer, vilket bland annat har fått till följd att jag knappt orkar någonting längre och dessutom gått ner dramatiskt mycket i vikt. Det här kan verkligen inte få fortsätta, risken är nämligen att jag blir sjuk på riktigt och det vill jag så klart inte. Därför ska jag nu börja äta kopiösa mängder kyckling, oss, keso och andra recept med mycket protein. Det måste nämligen handla om proteinbrist, jag kan inte tänka mig någon annan möjlighet faktiskt. Tråkigt nog kommer det här leda till radikalt ökade matkostnader för mig. Bra mat kostar som bekant en hel del som de flesta är mer än väl bekanta med. Men jag helt enkelt inte så mycket att välja på under rådande omständigheter. I och för sig kanske omläggningen inte behöver bli så kostsam om jag väljer att satsa på rimliga mejeriprodukter med god proteinhalt framför snora dyra köttprodukter som kycklingfilé och ryggbiff etc.

Nästa vecka ska jag på hlr utbildning med jobbet. Det är faktiskt något som jag verkligen ser framemot till skillnad från en del andra kurser jag blivit skickad på av jobbet genom åren. Men som sagt, känns detta verkligen spännande på alla sätt och vis. Nyttigt också, det här innebär ju att jag faktiskt kan hjälpa en medmänniska i nöd om det nu skulle behövas någon gång vilket jag hoppas aldrig sker. Men det kan förstås hända, det är ju ganska många som drabbas av hjärtstillestånd varje år. En 10 000 stycken personer har jag för mig, mitt minne kan visserligen svika mig här. Men jag tror i ärlighetens namn inte det. Sammantaget har minnet bara svikit mig ett par gånger allt som allt och det är faktiskt inte överdrivet mycket svek på en hel livstid. Jag känner flera personer som har betydligt mycket svek i sina och som rentav är svekfulla själva.

Jag har alltid varit ganska fascinerad av advokater. Egentligen vet jag inte varför det ligger till så. Eller det gör jag väl egentligen, förmodligen har det att göra med en viss överkonsumtion av amerikansk populärkultur. Advokater i amerikanska filmer är alltid så glamorösa smarta och ädla (nåja, de kan förstås vara rejält slemmiga och illasinnade också). Livet på en juristbyrå verkar vara sanslöst spännande och roligt. Nu är inte jag jurist i och för sig. Främst har det väl något att göra med att jag till sist har insett att svenska jurister sällan får skrika ”Objection, your honour!” så som de amerikansa filmmotsvarigheterna gör dagligen. Ibland önskar jag att saker och ting vore lite mer som på film, eller i varje fall att man kunde få behålla åtminstone några av sina illusioner på den här fronten men det är nog för mycket begärt skulle jag tro. Jag får nöja mig med det betryggande faktum att jag inte behöver advokater så ofta.

Nästa vecka ska jag återigen på fest med jobbet. Vilket den här gången faktiskt är något som jag verkligen ser fram emot. Det ska bli riktigt roligt med en rejälfirma fest. O i och med att jag numera tar min antabus regelbundet är det heller ingen överhängande risk att saker och ting går överstyr som de brukade göra förr i tiden. Ja herregud, vad jag har skämt ut mig på fester genom åren. Jag tror ingen som var där kommer glömma bort när jag inledde ett massivt matkrig på min (före detta) chefs dotters bröllop där tårtan utgjorde merparten av ammunitionen. Eller den där gången då… Nej det får räcka med exempel nu. Jag faktiskt en ny och bättre människa (jag har till och med ett nytt fantastiskt jobb där jag får arbeta med seo hosting bland annat och andra teknikrelaterade frågor) nu och det ska inte bli någon repris av forna upptåg på den här festen. Det får bara inte hända, kanske främst för att jag verkligen inte orkar söka nytt jobb just nu.

Jag har börjat misstänka att jag har dålig musiksmak. Allt mer börjar faktiskt tyda på det i ärlighetens namn. Nu är det visserligen att jag gillar, formligen älskar musik men det finns också en enkel sanning och den består i det enkla faktum att all musik inte är särskilt bra. Det är faktiskt så att nästan all musik som produceras är riktigt dålig. Det går inte att komma ifrån den saken. Bra musiksmak är inte heller subjektiv, det finns saker som är direkt usla hur trots att horder av mindre vetande njuter av hemskheterna i fylla drag. Dessa miljontals människor kan också ha en medveten smak, de har bestämt att en eller flera artister är riktigt bra och kan förklara varför de tycker så. Men det är också att de allra flesta har helt fel. Ta ett band som Nickelback (de är usla, jag skulle egentligen vilja klassificera deras alster som brott mot mänskligheten) men det har betydligt fler fans vad ett genialt band som det alldeles underbara (och tråkigt nog nedlagda sedan sångaren Dominique tragiskt dog för ett par år sedan) någonsin haft eller skulle ha haft ifall de varit aktiva idag. Jag stör mig så innerligt på denna orättvisa. Kanske lite extra just nu eftersom jag lider av urinvägsinfektion.

Jag är vanligtvis en ganska feg typ. Med det menar jag att jag inte är så mycket för att testa nya grejer bara så där som vissa kan. Så är inte jag lagd, under hela mitt liv har jag varit ytterst försiktig och misstänksamt inställd till nymodigheter av alla de slag. Men står jag alltså helt plötsligt i begrepp att testa en sak som de flesta, även betydligt modigare personer än jag själv, skulle anse vara på tok för riskabelt. Nu har det varit en lång väg till det här beslutet, det är inget som jag bara kommit på så där på studs. Utan det var som sagt varit en lång väg. Förmodligen är det en del av en oundviklig process ungefär som klimakteriet skulle jag vilka påstå. Eller det där sista kanske var en dålig liknelse men det var det bästa jag kunde komma på för tillfället. Ibland måste man använda sig av sådana lite fåniga liknelser. Jaja, jag kommer att göra det där som jag förutsatt mig. Vi får se hur det går.

Mitt liv är som en negativ fotokopia av ett riktigt liv har det visat sig. Det är egentligen först nu som jag har insett det. Allting som jag har tagit mig för de senaste fem-sex åren har motverkat det jag egentligen vill. Allt som jag gjort för att förbättra situationer har bara lett mig djupare ner i mörkret. Istället för att söka hjälp hos mina vänner har jag vänt mig bort, inåt mot det som skadar mig. Inget funkar längre, men det är liksom sidofrågor nu. Min fettförbränningtill exempel. Irrelevant nu när jag fått rent livshotande problem på halsen. Problem som jag måste lösa helt själv eftersom jag inte längre har några vänner. Ja så är det. Eller så känner jag det. Hela tiden. Jag håller på att gå sönder. Visst, jag var nog redan trasig men att det skulle bli så här hade jag inte kunnat föreställa mig. Ville inte se. Valde att inte se. Och nu är det försent.

Jag hela mitt liv gått igenom ett slags faser kan man säga. Perioder då jag blir helt uppe i och förhäxad av något. Det kan vara film, böcker, historia, politik, matlagning ja vad som helst egentligen. Nästan vad som helst i alla fall, definitivt inte sport bara. Jag är notoriskt ointresserad av sport. Men skulle jag vara det skulle jag förmodligen snöa in på någon bisarr och obskyr gren som marin curling eller något i den stilen. Det har hänt liknande saker förut alltså att jag har snöat in på halvt galna saker och läst på eller på annat sätt fördjupat mig i dem intensivt för att sedan knappt förstå vad jag över huvud taget hållit på med. Som när jag som inte har någon som helst medicinsk skolning helt plötsligt kom på att jag skulle hitta ett effektivt botemedel mot negativa förändringar i gula fläcken. Det gick inget vidare så klart, så jag gick vidare till andra saker. Just nu är jag inne i en schackfas som pågått i närmare en månad. Jag vet ärligt talat inte varför jag har snöat in på schack just. Jag har verkligen ingen talang för spelet har det nämligen visat dig. Hoppas att det inte har med min allmänna intelligens att göra förresten. Fallenhet för schackspel framställs ju ofta som ett tecken på intelligens. Men så kan det ju inte vara, att man per definition är dum bara för man inte begriper sig på schack. Jag tror i varje fall inte det. I vilket så kommer nog den här schackspelarperioden att gå över relativt snart. Jag liksom svårt att tänka mig att jag kommer att fortsätta med något som jag inte har minsta anlag för länge till. Så jag antar att denna fas lider mot sitt slut. Undrar just vad nästa blir.

Jag är något av en hobbyfilosof. Det har jag alltid varit. Mest filosofera jag kring tänkbara sjukdomarna jag kan ha drabbats av. Just nu är jag sjukt orolig för att jag fått elakartade förändringar alternativ någon infektion som kan orsaka benskörhet. Jag kan bli så säker så sådana där saker att är läskigt. Ett tag trodde jag att jag hade strupcancer fast det visade sig vara en helt vanlig förkylning. Och så där kan det hålla på i alla evighet. Jag vet att jag egentligen har något grundproblem som jag borde ta itu med. Problemet är att jag inte vet vad. Scientologerna försökte värva mig en gång, de lovade att bota allt bara jag gav dem en massa pengar i princip. Fast så lättlurad ä inte ens jag och jag går ändå på det mesta. Men någon måtta får det ändå vara jag går inte med i någon pengahungrig sekt. Så är det bara. Jag får försöka klura ut det här på egen hand.